Schack på Asylboendet Signalisten

Igår mellan kl 17:00-20:00 anordnade ”Slussa Vänner” (med bidrag från Röda Korset) schackspel för asylsökande och svenskspråkiga. Schacket sponsrades av Västerås Schackklubb och syftar till att skapa förutsättningar för integration. 

Personligen fick vi del av arrangemanget via Facebook-gruppen ”Tillsammans gör vi skillnad” med över 3400 medlemmar. 

  
Vi var ensamma svenskspråkiga närvarande så vi gissar att ingen av de 3400 medlemmarna kan spela schack 🙂

Asylboendet Signalisten finner du på Signalistgatan 4. Boendet öppnade upp i början på oktober 2015 och huserar 600 personer i alla möjliga åldrar, etnicitet religiös bakgrund. Vi uppskattar att boendet är byggt för betydligt färre människor. 

Boendet drivs av ett företag vid namn  Carewell Omsorg AB. Vi ser med spänning fram mot att granska vinsterna för vi hade nämligen väldigt svårt att se vad som kostar pengar förutom uppvärmning av byggnaden. 

Entrén var svår att finna i mörkret och pga mängden människor var det svårt att förstå var schackklubben ägde rum (vi kom vid middagsrusningen). Då det inte fanns någon svensktalande på plats blev det lite tuffare men vi lyckades få hjälp av en engelskspråkig person som lotsade oss rätt.

Undertecknad fick äran att spela Schack med en 28-åring från Syrien (Aleppo). Han var tydligen tvåa på skolan han gick i Syrien och matchen avslutades ganska fort. Bortsett från arrangören och mig själv fanns det inga svensktalande närvarande. 

Killen jag spelade med hade kommit till Sverige med hans två bröder. Jag förstod det som att bröderna bott på Asylboendet (”Camp” var det vedertagna namnet för boendet) sedan start mao i drygt 5 månader.

På frågan om de fick lära sig något om Sverige svarade bröder nekande. De fick lära sig några ord svenska en gång i veckan av frivilliga krafter. Annars försökte de lära sig språket via Youtube. 

På frågan vad de annars gör under dagtid var svaret inget mer än att bara vänta. Sysslolösheten var milt sagt tärande upplevde jag. 

De nikotinluktande och nergångna korridorerna var fulla av springande barn som spelade fotboll eller lekte andra lekar. Vissa barn satt ensamma i korridorerna eller i trapphusen och spelade på sina surfplattor. 

Våningsplanen nådde man via en spiraltrappa i ett trapphus där väggarna troligtvis inte rengjorts på år. 

Trappan var trång och det bildades lätt köer med människor som gick upp eller ner med termosar, kastruller och kaffekoppar. 

Flertalet människor satt i entrén där de alla var uppkopplade på telefonen. 

Miljön i matsalen var minst sagt annorlunda och serveringen skedde vid en receptionsliknande möbel. Tre karlar med plasthandskar portionerade ut den kolhydratrika kosten som mättar. 

Ventilation i lokalerna existerade men kraftigt underdimensionerade för mängden människor. Brandutgångar fanns men också dessa var anpassade för betydligt färre människor. 

Om alternativet är krig skulle jag föredra levnadsvillkoren på Asylboendet Signalisten. Annars skulle jag vänligt men bestämt tacka nej till att leva under sådana förhållanden under obestämd tid. Det finns liksom inte på kartan. Skulle omgivningen behandla mig som ett djur blir jag ett djur. 

Att det inte sker fler incidenter på dessa boenden än vad det gör är faktiskt anmärkningsvärt och något som det borde skrivas mer om.

Placera 200 flyende svenskar på Signalisten utan pengar, utan något att göra, lågt informationsflöde, utan möjlighet till ett privatliv, kolhydrater till frukost, lunch och middag, ständig väntan med understimulerade barn och låt oss dela utrymmet med 200 flyende polacker, 150 norrmän och 250 ryssar så gissar jag att stämningen blivit allt annat än civiliserad och riktigt spännande. På detta skulle vi 600 dela 6 tvättmaskiner – ryser bara av tanken på hur många”arga lappar” som hade tapetserat hela boendet.

Att kommunerna betalar 10 000kr/person i månaden är egentligen inte anmärkningsvärt då det just är kommunerna som upphandlar. Anmärkningsvärt är dock att kommunerna sedan accepterar värdet dom köper. 5000kr/mån per person måste gå direkt ner i fickorna på profitörerna, allt annat vore bad money managemt. 

Avslutningsvis:

Vi prognostiserar vinsten för Carewell Omsorg AB år 2016 till ca 30 mkr för 600 personer. Den som lever får se.

 Ja, asylindustrin kostar oss miljarder varje år och det är några få holdingbolag som skrattar hela vägen till banken. 

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *