Vad kostar en människa?

I detta inlägg har vi tänkt att besvara frågan vad en människa kostar i direkta kostnader från födseln fram till och med gymnasietiden. Uträkningen är grov och utgår från en människa som inte är i behov av mer än det grundläggande välfärdsstaten erbjuder i form av utbildning (och en rad andra antaganden)

Kostnaderna är hämtade från Västerås stads årsredovisning 2014 och är nettokostnader:

Förskoletiden: 107 800 kr/år

Grundskoletiden: 79 500 kr/år

Gymnasietiden: 102 800 kr/år

Utgår vi från att barnet var hemma de första två åren efter födseln har detta barn kostat samhället 1 455 100 kr de första 20 levnadsåren och då kan hen bara räkna, läsa, skriva och peka ut Sveriges största sjöar på en karta (mycket mer än så lärde jag mig inte)

Nu leker vi med tanken att barnet får ett arbete efter avslutade studier på gymnasiet (vid 20-års ålder) och att personens ingångslön är 18 000 kr. Det innebär att personen betalar i skatt totalt inklusive arbetsgivaravgifter en summa på 8 298 kr/mån eller 99 576 kr/år.

Med andra ord har denna ungdom en återbetalningstid på 14 år och börjar bidra till denna välfärd först vid 34 års ålder.

Så, personen i detta exempel har alltså inneburit en kostnad för samhället de första 34 åren. Förmodligen mycket längre då vi inte tagit hänsyn till några direkta eller indirekta bidrag och övrig välfärd i form av vård. Vi har heller inte utgått från att personen behövt socialt stöd och att personen är helt frisk. För övrigt har vi utgått ifrån att barnet har en eller två föräldrar som själva genom arbete försett barnet med kläder, el, värme, mat, internet, läxhjälp, studieresor, privat utbildning, fritidsintressen, resor, datorer, leksaker, säng, utflykter etc etc etc.

Vad ger detta konkreta och mycket tydliga exempel oss i Västerås?

Jo, vi ser tydligt här att standarden är mycket hög i Sverige. Vi ser också att löftet om välfärden har ett pris. Vi ser att när allt kommer omkring så finns det ingen gratis lunch. Hur jobbigt vi än tycker det är kan vi bryta ner samhällets funktion i kostnader och intäkter.

Med bakgrund av hur de politiska styrmekanismerna är utformade får vi gilla läget och acceptera en kraftig nedmontering av kvalitén och den höga standarden. Ingen politiker har än så länge visat ledarskap i flyktingfrågan och svaren och ledarskapet lyser med sin frånvaro.

Avslutningsvis:

Flyktingarna som nu kommer hit vill bidra till samhället, tjäna pengar, bygga hus, arbeta, användas, få en trygg tillvaro, känna sig behövda, söka en fristad och drömma om en bättre framtid – precis som vi lyckligt lottade. Problemet är att arbetsmarknaden som politiker skapat är stängd för denna grupp människor och därför är återbetalningstiden för majoriteten mycket lång om inte i flera fall livslång. Detta kommer få konsekvenser för oss alla inom kort.

Jag väljer ändå att tro på en bättre framtid och en ljus väg framåt. Vi måste se mod hos våra beslutsfattare och vi måste börja se ett större reformarbete sätta fart.

Jag hoppas SD Västerås kan börja motionera för annat än gratis broddar till alla över 65 år. Jag hopps att Miljöpartiet kan driva igenom annat än utredningar för jämställda parker och HBTQ-bad och att Moderaterna kan göra annat än att bara klaga. Det är dags för politiskt ledarskap och mod. Tiden är kommen.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *