Möt Kriminolog Östlund

Strax innan jul skickade jag en förfråga till Polisen i Västerås där jag eftersökte någon som kunde tänka sig ställa upp på ett möte med undertecknad. Syftet med mötet var att skapa ett inlägg till bloggen och samtidigt få svar på en del frågor jag burit runt på själv.

Anders Östrlund - PolisenBara efter någon dag eller två fick jag kontakt med Kriminologen vid namn Anders Östlund och den 12 januari träffades vi på Anders kontor i Polishuset i Västerås. (Jag älskar Västerås. Hade jag skickat samma förfråga i Stockholm hade jag troligen aldrig fått något svar)

Polisen har alldeles nyligen genomgått en av myndighetssveriges största omorganisationer någonsin och polisens största sedan 1965. Detta gjorde att det kunde uppstå vissa svårigheter att besvara vissa frågor då modellerna för polisens organisation förändras. Exempelvis arbetade Anders som Chef för Controllerenheten till alldeles nyligen och numera titulerar han sig Ansvarig för Analys och Verksamhetsutveckling.

Anders är ingen polis men är anställd av Polisen. Det han och hans team i huvudsak arbetar med är att producera brottsstatistik av olika slag samt diverse statistiska uppföljning och analyser. – Hur bör polisen angripa ett problem – är en central fråga som Anders och hans team sysselsätter sig med att försöka besvara.

I Västmanland är Anders Östlund ensam Kriminolog att arbeta på strategisk nivå. Sedan finns det ett antal andra kriminologer i Sverige som arbetar vid kriminalunderrättelsetjänsten där inriktningen ligger i enskilda studier snarare än på övergripande nivå.

Det var mycket intressant som framkom under vårt möte. För att ge några exempel berättade Anders för mig att det idag bedrivs mycket lite polisforskning. Detta fick mig att fundera men pga tidsbrist kunde jag inte ställa fler frågor om varför och hur det är möjligt. Däremot sker det sammanställningar av gångna brott som då sköts främst av Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) som med regelbundenhet sammanställer och distribuerar analyser och rapporter.

Anders talade även om att polisen på senare tid har kommit ikapp det teknologiska samhället. Han förklarade att polisen så sent som för tre år sedan gick över från Office 97 till mer moderna paket. Polisen hade alltså fram till för några år sedan stora problem med att öppna dokument från senare versioner av Officepaket vilket såklart måste ha varit påfrestande för många parter och i synnerhet Polisen.

En av mina frågor var hur Polisen prioriterar brott. Denna fråga har jag funderat mycket kring. Det visade sig att polisen prioriterar själva men styrs i stor grad av något som heter Regleringsbrev. Via Regleringsbrevet delger Regeringen polisen vilka brottstyper statsmakterna vill att polisen ska prioritera. Regleringsbrevet fungerar alltså lite som ett styrdokument. Exempel på prioriterade brott brukar vara Våld i nära relationer, Människohandel och Hedersreleterade brott. Ett problem jag personligen ser med dessa regleringsbrev är att styrdokumentet kan tillåtas utgå från populistiska prioriteringar utan saklig grund.

Då jag som skriver har upplevda erfarenheter av hedersrelaterat brott blev jag väldigt nyfiken på att förstå hur polisen egentligen och praktiskt arbetar med denna problematik. Anders förklarade det jag tidigare visste nämligen att denna typ av brottslighet är extremt komplex och mycket resurskrävande. Polisen kan nämligen allokera mängder av arbetstimmar utan att brottet leder någonstans även då polisen har tillsatt en utredning, skaffat fram vittnen och har ett case. Anledningen till att många anmälningar inte leder till rättegång är pga att åklagaren inte får väcka åtal ifall denne inte upplever bevisningen tillräckligt övertygande för att slutligen leda till en fällande dom eller konkret åtgärd.

Enkelt kan man enligt Anders säga att det fungerar som så att a) Brott anmäls b) Polisen skriver en anmälan c) Polisen startar sin utredning genom att b.la. lyssna av alla inblandade, identifiera vittnen e) Polisen överlämnar ärendet till åklagare d) Åklagaren tar över.

När åklagaren slutligen tar över ärendet från polisen kan de lägga ner fallet om de bara så mycket som misstänker att fallet inte kommer leda till någon slags åtgärd. Detta pga. av att Åklagaren inte får väcka åtala om hen inte bedömer att det kan leda till fällande dom. Mao har alltså polisen inget mer med ärendet att göra men polisen kan ändå under vissa omständigheter alltid återuppta ärendet.

När åklagaren tar över ärendet får fallet ett nytt diarienummer hos Åklagaren och Polisen kan inte längre följa ärendet. Detta leder till att polisen inte kan följa upp hur enskilda ärenden fortskrider. Den information Anders sedan har möjlighet att kontrollera är hur många ärenden som går vidare men inte vilka.

Tänk dig att jobba inom en organisation där det faktiska resultatet av ens eget arbete är dolt. Tufft för den anställde polisen upplever jag det som.

Anders berättade för mig att det finns alltför många historier hos de anställda där man lagt ner åtskilliga timmar av sitt liv på ett brott som slutligen lämnats över till åklagaren för att bara någon vecka senare se gärningsmannen på gatan igen då åklagaren lagt ner ärendet. Detta kan vi alla anta skapar stor frustration hos de anställda poliserna.

Vi pratade även om den allmänna brottsligheten. Saken är den att jag tog del av brottsstatisk i Västerås på Polisens hemsida. Rapporten kan du finna här. Rapporten är intressant och ger perspektiv. Det vi kan se mellan perioden januari till juli 2011-2014 är att antalet brott i många fall sjunker. Media ger som bekant en helt annan bild. Enligt Kriminologen Anders sjunker de anmälda brotten i hela Europa. De brott som däremot ökar något är bedrägerirelaterade brott.

Jag och Anders hann även behandla skadegörelse i form av klotter. Det visade sig att just klotter är mycket svårt att räkna på. Anledningen till svårigheten är att det är saneringsbolagen själva som anmäler skadorna till kommunen som i sin tur anmäler till polisen. Detta gör att det från år till år även tycks minska och öka med stora svängningar. Dessa svängningar i rapporterade brott har i själva verket inget att göra med när skadorna uppstår utan när uppsamlingen kommer in från anlitade saneringsbolag.

Det ska tydligen enligt Anders finnas mycket goda beräkningar på samhällets kostnader av saneringsarbete som kommunen beställt av PWC. Självklart ska jag söka efter denna information då denna form av skadegörelse har intresserat mig länge. Jag kan nämligen gissa mig till att kommunen lägger ut några miljoner mer än vad det egentligen borde kosta. Mer om detta kommer i ett annat inlägg.

Jag frågade även en hel del frågor kring polisens roll inom migrationspolitiken. Exempel på frågor jag ställde kommer nedan:

Polisen i allmänhet har stora imageproblem bland delar av den invandrade befolkningen. Detta pga att polisen i många länder arbetar radikalt annorlunda än i Sverige. Hur arbetar den svenska polisen med att nå ut och förklara den svenska polisens roll i samhället?

En del människogrupper från vissa regioner, med en särskild utbildningsbakgrund och vissa typer av erfarenheter (som idag kommer till Sverige) ser på kyrkan eller moskén som den primära och självklara institutionen för social samvaro, information, kunskap, moraluppfattning mm. I fråga om moraluppfattningar kan dessa arbeta i direkt motsättning till svensk lag. På vilka konkreta sätt samarbetar polisen med religiösa företrädare i Västerås?

Hur når polisen egentligen ut till alla de människor som inte talar och förstår svenska eller engelska?

Hur informeras och utbildas svensk polis om de lagar, regler och praxis som är gällande i de länder som många människor flyr ifrån till Sverige idag?

Polismakten har sedan en god tid tillbaka våldsmonopol i Sverige. Exempelvis jag som pappa får inte utöva våld mot min familj men i diverse situationer har ändå polisen den makten men bara polisen. Detta förstår jag då jag gått i svensk skola och är uppvuxen i det svenska samhället av två svenska föräldrar. Däremot finns det människor som flyr till Sverige som bär med sig traditioner och referensramar som säger det att fadern, äldsta brodern eller exempelvis läraren har rätt att använda våld. Vem i samhället är det som utbildar, upplyser och informerar dessa människor innan det kan vara för sent?

Att diskutera den förda migrationspolitiken och de direkta konsekvenserna i Sverige är mycket känsligt om inte helt tabubelagt. Anders kunde inte uttala sig om dessa frågor då migration och allt därtill är en politisk fråga.

Jag rundade av med några genus- och narkotikarelaterade frågor. Exempelvis frågade jag vilka brott vi kan se en kvinnlig överrepresentation och om vi i framtiden eventuellt kan se en legalisering av lättare droger som cannabis. Ledsen, men svaren är för spännande att berätta i detta inlägg. Kommer eventuellt senare.

Avslutningsvis:

Anders sitter på mycket spännande information och jag upplevde honom som en mycket sympatisk och engagerad person. Han fick 9 poäng av 10 möjliga. Hade han bara erbjudit mig en kopp kaffe och inte frestat mig med hans egna sörplande hade han fått 10 av 10 😉

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *